Det har skrivits många många artiklar och inlägg om hur man ska fotografera flygande fågel. Och det finns naturligtvis en del generella regler som kan vara bra att känna till. Det viktigaste är nog att man tränar mycket. Jag säger som Ingemar Stenmark när han intervjuades av Sven Plex Pettersson. Plex sa efter att Ingemar vunnit en slalomtävling. -Vilken tur du har, Ingemar. Och Ingemar svarade. – Ja det är konstigt, att ju mer jag tränar, ju mer tur har jag.

Och så är det, det gäller att träna. Ta alla chanser. På talgoxarna vid matningen. Skrattmåsarna vid sjön, Tofsvipan ute i sjöängen eller varför inte svalorna vid husknuten.

På moderna kameror kan man lägga in en rad värden på en knapp. Så när något händer trycker man in den och då har man förberett för flygande fågel. Sedan kan man trycka till när man är klar och är tillbaka till sin inställning. Det går oftast att lägga in exv 1/4000s, minsta bländare, autoISO, kompensation mm.

Många gånger gäller det att hänga med med kameran och panorera, dvs följa med fågeln i flykten. Här kan man träna på gäss, svanar som inte flyger så snabbt och sedan växla upp till änder som är betydligt snabbare.

Börja gärna i spannet 1/2000s till 1/4000s. Jag brukar växla fokusområden, mest mellan wide-s, 3D, enpunkt och full sensor. Wide-s som det heter på Nikon-språk gör att man begränsar fokusområden till en ruta på sensorytan. Och slå på fågelienkänning.

En ensam fågel uppe på himlen kan det vara bra att låta kameran hitta motivet, fungerar där det inte finns så mycket annat som stör, exv en brokig bakrund eller att fågeln flyger igenom ett skogsområde. Då är det bättre att begränsa ytan som fokuset ska verka inom.

När du känner att fokuset sitter där det ska kan man börja sänka exponeringstiden. Jag gillar när det är lite rörelse i vingarna, det ger bilden mera liv. Annars är det lätt att man fryser bilden. Det ser alltid lite onaturligt ut. 1/500s till en 1/1000s brukar bli bra, lite beroende på vilken art man fotar. Nästa steg är ta med ännu längre slutartider mellan 1/30s och 1/100s för att få lite kul effekter. Bara att experimentera.

En annan sak är att ha bra bakgrunder. Man brukar säga att bakgrunden ska stå för sig själv. Att den är så bra att den skulle fungera som en egen bild. Flytta dig lite i sidled  så förändras bakgrunden. Experimentera lite med bländaren för att få olika skärpedjup. Ett teleobjektiv ger ju ofta en suddiga bakgrund på grund av brännvidden.

Viktigt är att ta med lite miljö i bilderna. Speciellt om du ska visa bilderna i ett bildspel. Kan vara tröttsamt att sitta och titta på artbilder hela tiden. Man behöver få reda på i vilken miljö fåglarna rör sig. Här kan man växla mellan delförstoring på fågeln, miljön som den befinner sig i och kanske en detalj på vingen, eller huvudet.

Och viktigast av allt är att lära sig fåglarnas beteende. Att kunna veta hur fågeln kommer att röra sig. Många fåglar har sina rutiner, flyger till en viss sten eller gren väntar en stund och sticker iväg till nästa. Då är man förberedd och kan ta fina bilder.

Slutligen några tips:

Nyckeln till en bra fågel i flykten är en snabb slutartid, annars blir det en suddigt, om det inte det man vill ha förstås.

Ställ in din ISO på ”Auto” så  att du ska kunna använda den slutartid du vill, oavsett  ljuset. Det går alltid att brusreducera i efterhand. Men naturligtvis är det bättre om man använder så lågt ISO som möjligt.

Fåglar mot himlen kommer vanligtvis ut underexponerade, så för att komma runt detta, höj din exponeringskompensation som utgångspunkt.

Ställ in ditt fokusläge på kontinuerlig fokus så att kameran alltid uppdaterar fokus på fågeln.

För stillastående motiv använder jag ofta bara en AF-punkt för precision, men det är omöjligt att noggrant träna en punkt på en fågel som flaxar runt, använd i så fall flera fokuspunkter.

Slutligen, använd serietagning, helst så många bilder som möjligt per sekund. Då har du ett bättre urval.

 

Jag ska visa några bilder och förklara lite hur jag tänkt. Allt är ju subjektivt, men det här är lite hur jag jobbar.

Tärnor och trutar är oftast snabba i flykten. För tärnan har jag 1/2000s och för havstruten 1/3200s.

Stora rovfåglar rör sig långsammare. Här kan man experimentera lite med långsammare tider. Första bilden på kungsörnen är tagen med 1/200s. Kanske skulle haft lite snabbare tid. Men många gånger kastar man bara upp kameran. Använd en snabbknapp om du hinner.

Viktigt att lära sig fåglarnas beteende. Jag vet att när lommen startar och kommit upp i luften tar den tre varv runt den lilla sjön för att komma ovanför grantopparna och kan flyga mot havet. Vid de första varvet flyger den rätt lågt och står du rätt så får du fågeln flygande rakt mot dig. Här har jag 1/1250s för att få lite rörelseoskärpa i vingarna. Har jag för kort slutartid fryser jag bilden och det ser lite onaturligt ut.

Här ser jag en flock storskrakar som flyger runt i havsviken. Jag ser samtidigt ett mörkt område i berget mittemot. Jag tänker, där vore trevligt att ha dem. Jag väntar en stund, och rätt som det var, var de på väg dit. Det var bara att ösa på med bilder.

Den magiskt vackra tornfalkshonan är på väg med en ödla till ungarna i boet. 1/2000s och lite exponeringskompensation.

Lappugglan i Haninge söder om Stockholm. Ugglan jagar på fältet trots alla skådare som är där och kollar. 1/1600 s.

Småfåglar är alltid roligt att fota. Här kan man exprimentera med tider ner till 1/4000s. Nu för tiden finns ju bra funktioner i kamerorna. Det sk ProCapture där kameran buffrar ett antal bilder innan bilden tas. Större chans att man får fågeln när den flyger iväg.

Leka är viktigt. Här lägger vi hundgodis i motljusskyddet och vips är fågeln där och tar den. Man får i förväg ställa in manuell skärpa och sedan ha snabb serietagning. Det går oerhört snabbt.

En storskrakshona vid min brygga på landet. Jag har en holk uppsatt så då kommer de förbi. 1/2000s bländare 7,1.

När kungsörnen landar går det inte så snabbt. Här 1/640s.

En ung trut i svartvattnet vid Norges västkust. /1000s.

Havsörnen fiskar i solnedgången. 1/800s ISO 4000 och lite kompensation.

Kattuggleunge på sin första flygtur. 1/1600s ISO 900 och lite kompensation.

Här får man göra en liten kompromiss för att få med snöflingorna. 1/400s

Den här bilden har jag väntat på länge. Jag har sett när lommens vinge tangerar vattenytan många gånger men aldrig varit beredd med kameran. Genom att sitta på samma plats gång efter gång under flera år, kommer en sådan här bild rätt var det är till en. Med en 1/640s fick jag bilden.

Lunnefåglar på Runde. Vingarna går som en propeller så här kan man få fina effekter med lite längre slutartid. 1/800s.

När lommen startar har man oftast lite tid på sig. Den springer en lång sträcka innan den får luft under vingarna. 1/400s f/9 ISO 500 1EV. Mjuk panorering.

När lommen slår ned i vattnet efter flygturen gäller det att vara med. Den kommer oftast från ingenstans och slår rakt ner i vattnet. Här gäller det att ha lite tur. Men efter tillräckligt många tidiga morgnar får man till slut bilden. 1/2000s f/6,3 ISO 800.

Havsörnen dyker efter makrillen. Inte så jättesnabbt. Med panorering 1/2500s.

Rosa skedstork i Florida. Här har jag 1/640 s. Jag tycker det funkar med bra skärpa på vingen.

En flock sångsvanar på vintern swishar förbi fågeltornet där jag står. 1/2000s. Följer med med kameran.

Sakta flyger ägretthägern fram och tillbaka över det mörka vattnet. 1/1000s, bländare 10 och ISO 400, minuskompensation.

Tjädern flyger iväg en bit. 1/320s för att få lite rörelse i bilden.

Ligger i tält på ett orrspel. Första bilden 1/100s och den andra 1/1000s. När man ligger i ett gömsle har man ju alltid tid att prova lite olika inställningar. Var inte rädda att testa.

Här är några bilder med ganska snabba slutartider. Men Biätaren har ändå lite oskarpa vingar. Rör sig oerhört snabbt.

Här har jag fryst gladan i bilden 1/2500s. Jag ville ha den fina teckningen knivskarp.

Här två bilder på flygande havssulor. 1/4000s för att riktigt frysa dem i rörelsen och få se deras oerhört vackra teckningar.

Här har jag lite längre tid 1/500s vilket gör fågeln blir lite mjukare i rörelsen och oskarpt på vingarna. Du måste panorera för att få huvudet skarpt.

Tranor vid Hornborgasjön. Panorering och 1/4000s . Bländare 3,2 ger kort skärpedjup.

Här sitter jag i ett litet gömsle, som en låda ungefär. Plötsligt kommer minervaugglan över fältet mot mig. Men precis där den kommer har jag en stor buske. 1/4000s och 600mm brännvidd.

Den vänstra bilden på nötkråkan har jag 1/4000s men på sparvhöken bara 1/1000s.

Roligt med lärkfalken som fångar insekter och rensar bort vingar innan den äter den. Allt medan den flyger i full fart. 1/2500s.

Skärfläckan en av mina favoriter. Här fotat i Äspet utanför Åhus 1/1250s.

Fisktärnan försöker sno maten som skäggdoppingen så skickligt har fiskat upp. Det här händer varje sommar. Skrattmåsar och tärnor passar på skäggdoppingana och försöker sno maten så fort de sticker upp huvudet i vattnet. 1/2000s 

Här sitter jag i ett gömsle nere hos Brutus Östling i hans gömsle nere i Höör. Har fokuserat på ormvråken som sitter och äter och flaxar lite med vingarna. Då kommer en glada och swischar förbi över huvudet på vråken. Häftigt tycker jag. 1/2000s.

Den unga lamgamen flyger rakt mot mig där jag sitter i ett gömsle i Pyrenéerna 1/2000s

Här har jag 1/100s och panorerar, då får jag med hela stänket på ett häftigt sätt.

En havsörn bland tallarna i ett gömsle i Sandvikentrakten. 1/2000s ISO 2000.

Sista bilden får bli praktejdrarna från Båtsviken i Norge. 1/800s här kanske jag skulle ha bländare 9 eller något sådant för att få alla i fokus.

Ja det var mycket bilder. Hoppas att det gav en del. Att fotografera fåglar är ju både en utmaning och fantastiskt roligt. Fördelen är att du har fåglar var du är befinner dig på jordens yta. Så det är bara och sätta igång och fota.