Den fina bilden på Lodjuret är fotograferad i Uppland  av Leif Gustavsson.    Foto: Leif Gustavsson, Knutby

Snart är det dags för den årliga Troféjakten på ett av våra finaste rovdjur Lodjuret. Dessutom mitt under parningstiden då många av honorna är dräktiga.

Jag har själv träffat på lodjur i det vilda vid ett par tillfällen. Men tyvärr utan kamera.

Lodjuret är klassat som ”sårbar” på Artdatabankens rödlista 2020, fridlyst och har ett strikt skydd i EU:s naturvårdsdirektiv. Utöver legal och misstänkt illegal jakt, är betydande dödsorsaker trafik och rävskabb som även drabbar lon.

Trots detta beviljar olika länsstyrelser i landet denna troféjakt. Detta är en ren eftergift mot de sk ”jägare” som adrenalinstinna ger sig ut på dessa illdåd. De skjuter oftast utan urskiljning och med fullständig okunskap om de djur de jagar. Många gånger används hundar. Då jagas lodjuret upp i träd och så står man nedanför och skjuter djuret. Osmakligt. Om man tittar på de som registrerar sig för lodjursjakt är många utländska jägare som är ute efter en trofé. ”Naturvårdsverket” har dessutom beslutat att jägare får behålla skinnet på det lodjur de skjuter. Ren troféjakt. Fy faan!

Vissa länstyrelser har gjort undantag så att motorfordon får användas i jakten samt fällor av olika slag. Helt vansinnigt!

Hur ska detta vansinne kunna stoppas. Det finns organisationer som arbetar aktivt exv Rovdjursföreningen som jag själv är medlem i. Jag tycker, att det är självklart, att med våra rovdjursfientliga politiker, på något sätt vissa sitt missnöje med den förda politiken.
Helt fel människor sitter på våra länsstyrelser och bestämmer, oftast i knät på dessa troféjägare, att ett visst antal djur ska avlivas, trots att de ger marginell skada och tvärtom är en stor resurs för att behålla biologisk mångfald.

Naturskyddsföreningen skriver om Lodjuret:
”Lodjur, vår svenska tiger är, på grund av deras majestätiska utseende och hemliga beteende, väldigt omtyckt av många människor. De spelar en viktig roll i ekosystemet genom att reglera populationer av exempelvis rådjur och hjort. Lodjur skiljer sig från andra kattdjur på flera sätt. Till exempel har de kortare ben och en kortare svans än andra kattdjur, som lejon och tiger. De kan, tack vare sin spänstiga gångstil, ta sig fram snabbt och smidigt i skog och berg.

Lodjuren är en naturlig del av Sveriges ekosystem och de spelar en viktig roll som toppredator. De befinner sig högst upp i näringskedjan och påverkar alla arter under sig. Genom att jaga och äta klövvilt som exempelvis hjortar och rådjur, hjälper de till att reglera storleken på populationen, på så sätt bidrar lodjuret till att hålla naturen i balans och stammarna av klövvilt friska. Dessutom kan risken för trafikolyckor minska när klövviltstammarna regleras.”

Svenska Rovdjursföreningens ståndpunkt är glasklar. ”Det finns inte lagligt utrymme för licensjakt på vare sig lodjur eller de andra stora rovdjuren i Sverige, enligt art- och habitatdirektivet. Den enda jakt som vi menar kan vara nödvändig är skyddsjakt på enskilda problemindivider där ingen annan åtgärd har hjälpt. Detta är också helt i linje med EU:s art- och habitatdirektiv – ett direktiv som ska gälla i svensk lagstiftning och tillämpning och som vi kritiserar svenska staten, dess Naturvårdsverk och länsstyrelser för att inte efterfölja.”

Världsnaturfonden skriver om lodjur, ”Lodjuret som är en toppredator, alltså ett rovdjur, befinner sig överst i näringskedjan. Lodjuret är en skicklig ensamjägare och kan fälla stora byten. Därför kan lodjuret reglera antalet rådjur, dovhjortar och kronhjortar och påverkar deras beteende genom att de blir mer vaksamma och selektiva i var de uppehåller sig. Lo, precis som andra stora rovdjur, lämnar matrester och kadaver och hjälper därmed järv, mård, kungsörn, duvhök och andra arter att klara sig ute i naturen.

Lo påverkar hela ekosystem. Det betyder att till exempel kan rödräven minska i områden med lodjur och det i sin tur kan innebära följdeffekter på de mindre bytesdjuren.

Lodjuret är klassat som ”sårbar” på Artdatabankens rödlista 2020, fridlyst och har ett strikt skydd i EU:s naturvårdsdirektiv. Utöver legal och misstänkt illegal jakt, är betydande dödsorsaker trafik och rävskabb som även drabbar lon.”

Politiker och Länstyrelser har helt missuppfattat de skydd av djur som slagits fast i olika direktiv, de tolkar det som att man ska skjuta allt över dessa nivåer. Så är det ju inte alls tänkt, utan det är en miniminivå för att skydda djuren. Och hamnar man under dessa nivåer måste särskilda insatser vidtas för att bevara arten. För att reglera vissa skador får skyddsjakt tillämpas, men naturligtvis väldigt strikt. Här måste alla andra åtgärder ha prövats innan man går så långt som att döda ett rovdjur. I stället bidrar man till en utarmning av våra rovdjur, ett stort lidande, splittrade familjegrupper och lämlästade djur.

Vissa ägnar sig åt rena skrämselsagor som mer hör hemma i en oupplyst medeltid. Sunda argument och statistik går inte hem hos dessa stackars förvirrade själar.

Nu vill dessutom regeringen med landsbygdsminister Peter Kullgren i spetsen,  försämra skyddet av hotade arter i EU. Jag skäms!

Detta måste få ett slut! Vi måste hitta en väg där vi alla känner stolthet för våra rovdjur och rovfåglar och får till en verkligt folkligt stöd för att bevara dessa arter för framtiden!

Tack till Leif Gustavsson för att jag fick låna din fina bild på lodjuret.

Om du vill läsa mer om Lodjuret gå in på Naturskyddsföreningens utmärkta information eller på Rovdjursföreningens hemsida eller på WWFs sida:

Naturskyddsföreningen

Rovdjursföreningen

Världsnaturfonden