Jag åkte ut till mitt landställe, en vik vid Järnafjärden mot Näslandet. Jag var lite nyfiken på hur det såg ut med sjöfåglar så här års.

Vid min brygga låg ett antal storskrak. Jag har en holk ett tjugotal meter från bryggan så de är väl och hårdbevakar den. Jag såg även utterspår på bryggan. Så jag funderar på att sätt upp en kamera för att se om den kommer tillbaka.

Annars var det mycket knipor, gräsänder och knölsvan. En del hägrar flög över vikarna. Men vad jag var ute efter att se, som var rapporterade att det fanns i båtviken, var salskrake som jag tycker är en fantastiskt vacker fågel. Jag såg några stycken på långt håll. Och med 580 mm och en hård beskärning lyckades jag få några bilder på dem. Salskraken har de senaste veckorna samlat upp sig på sin färd söderut. Så de stannar nog inte så länge hos oss. Men det var roligt att se den.

Den nya versionen av mjukvara i min kamera Nikon Z9 är helt suverän. Jag tog några serier på flygande knipor i Brandalsund. Och trots att den kom in i brokiga bakgrunder höll den skärpan i ett järngrepp, med fågeligenkänningen aktiverad.

Jag avslutar med några bilder i solnedgången och ett märkligt ljusfenomen uppenbarade sig när solen försvann bakom Radön. Vackert.

En storskrak vid bryggan.

Skärpan sitter som ett smäck på knipan.

Med lägre exponeringstid kan jag frysa bilden ytterligare. Här 1/1000 s på fri hand.

Trots att den flyger förbi konstruktioner i bakgrunden behåller kameran fokus på knipan.

Även med brokig bakgrund behålls skärpan. Mycket bra med senaste uppgraderingen av min Nikon Z9.

Hägern gör sig av med lite barlast över viken.

Den vackra salskraken simmar ute i viken. Bilden tagen med 580 mm.

Salskrake. Bilden kraftigt beskuren.

Solen börjar gå ner över vikarna.

Ett märkligt ljusfenomen när solen försvinner bakom Radön.