Att stiga upp klockan 2 på natten. Göra iordning en liten matsäck, fixa en termos kaffe. Plocka fram sina fotogrejer.

Dra iväg, framme vid kvart i 3. En promenad genom skogen. En kvart senare, framme. Skogstjärnen ligger helt stilla en ganska kraftig dimma ligger över vattnet.

Jag kollar lite runt, därborta ett sångsvanpar. Jag tittar vidare, och där ligger de, storlommen, nu en hel familj.

De rör sig sakta, rent majestätiskt över vattnet, hela tiden små dyk, kommer upp med småfisk som lämnas över till de hungriga ungarna. De tar en sväng förbi där jag sitter för att, inbillar jag mig, hälsa och visa upp sina små.

Magiskt är bara förnamnet. Solen stiger sakta, jag har haft motljus i den tidiga morgonen. När solens strålar blir för starka förflyttar jag mig till andra sidan tjärnen och får en lågt stående sol i ryggen. Ett fantastiskt ljus som gör att fåglarna lyser upp i det svarta vattnet. Vegetationen runt speglar sig härligt i vattnet.

Att få uppleva detta är enligt mig lycka.

Framåt sju packar jag ihop mina grejer och drar mig hemåt.

Jag tycker kameran och optiken klarar sig bra, att sätta fokus genom den tjocka dimman. Nikon Z9 med 400/2,8 TC.

Svanparet närmar sig mig och är bara någon meter från där jag sitter. Tittar lite nyfiket och sakta glider bort.