Vad är en bra bild. Ja det finns säkert en rad regler som talar om vad en bra bild är. Men framförallt är en bra bild, en bild som berör. Och det kan i sin tur vara väldigt subjektivt.
Hur avgör man om den bild man tagit är bra. Lägga ut den på facebook är nog ett för trubbigt instrument. Men å andra sidan, en bild som får många kommentarer och många gilla måste uppfylla vissa kriterier för att få många gilla i detta supersnabba flöde.
På en utställning där man normalt betraktar bilden under en något längre tid ger kanske en bättre indikation om en bild berör.
Jag kommer ihåg några episoder från utställningar. En är i från Fotomässan för några år sedan. Det var en bild som jag tyckte var ganska ointressant. Men så plötsligt står det en person och betraktar bilden länge. Den måste ha berört henne på något sätt. Kanske motivet, eller något annat i bilden som väckte något.
En annan gång var det en man som stannade framför en bild på Vildmarksmässan, det var en bild på en björnmamma med två ungar. Han stod länge och betraktade bilden. Jag blev nyfiken, gick fram och frågade vad han tyckte. Då berättade han att han hade varit ute och plockat blåbär uppe i Hälsingland. Plötligt står det två björnungar framför honom. Paniken började komma. Var är mamman. Han berättade att han rörde sig sakta tillbaka. Samtidigt var han rädd för att ungarna skulle följa med honom. Men det gick bra. Björnmamman såg han aldrig. Han köpte bilden.
En tredje episod var min egen utställning på Galleri Greger. Jag hade bilder från Costa Rica. Plötsligt står ägaren av galleriet Lars Greger framför en bild på en kungsgam. Han står länge framför bilden. Jag går fram och frågar vad han tycker.
-Jag börjar tvivla på evolutionen, detta måste någon ha skapat, säger han, konstnär som han är. Ja med alla färger och säreget utseende kan man ju tro det. Men det är väl just evolutionen som kan skapa detta, och konstnärer naturligtvis.
Jag tänkte visa några bilder som jag tagit under åren som jag själv gillar, om man ska använda det uttrycket. Men i alla fall bilden som berör mig på något sätt. Eftersom det är mina egna bilder så har jag ju alla fakta kring bilden i mitt huvud. Så det som gör att jag tycker om den bilden kan ju ligga utanför bilden och vara osynligt för en utomstående betraktare.
Det vore roligt om du ville kommentera bilderna så som du betraktar dem. Skriv gärna i kommentarsfältet nedan. Jag har numrerat bilderna om du har synpunkter på någon särskild bild.
1. Min första bild på en vild varg, plötsligt står hon där, i skogsbrynet och betraktar området framför. Hon står länge, kanske 40 minuter innan hon tycker att det känns säkert. Sakta går hon fram mot åteln som ligger ute på fältet. Ett ögonblick jag nog aldrig glömmer.
2. Vi har varit ett gäng fotografer i Fyledalen för att fota lövgrodor. På vägen hem till den väntande frukosten uppebarar sig denna bild. Jag tvärstannar bilen och hoppar ur. En fantastisk bild som etsats sig fast i mitt minne.
3. Jag ligger på mage på marken framför ett gäng lunnefåglar vid en fyr på södra Island. Plötsligt när lunnefåglarna rör sig runt så formeras denna lilla samling i några sekunder, och jag får bilden.
4. Vid min egen utställning på Galleri Greger. Jag hade bilder från Costa Rica. Plötsligt står ägaren av galleriet, Lars Greger, framför en bild på en kungsgam. Han står länge framför bilden. Jag går fram och frågar vad han tycker. -Jag börjar tvivla på evolutionen, detta måste någon ha skapat, säger han, konstnär som han är. Ja med alla färger och säreget utseende kan man ju tro det. Men det är väl just evolutionen som kan skapa detta, och konstnärer naturligtvis.
5. Vi rör oss sakta framåt på floden i Pantanal. Vi saktar in, uppe på sandbanken parar sig två jaguarer. Honan lämnar kvickt stället och försvinner bland lövverket. Hanen ligger kvar och solen börjar sakta gå ner bakom honom. Vi sitter andäktiga i båten och njuter. Magiskt.
6. Vi sitter i båten strax under jaguaren. Jag tycker vi är lite väl nära, har ju sett bilder där jaguarer hoppar ner på sitt byte från träden, så jag frågar guiden, är vi inte lite nära nu. Han svarar, inga problem, vi finns inte på menyn.
7. Jag sitter i ett gömsle nere i Blekinge för att fota ormvråkar, plötsligt i vegetationen bakom skymtar jag något. Jag ställer kameran mot en liten gran, och under några sekunder tittar rödräven fram mellan grenarna. Oförglömligt.
8. Även denna bild i Blekinge. Jag har en ljus ormvråk framför mig, men så landar en brun ormvråk en liten bit bort. Det gillas inte och bråk uppstår. Plötsligt hoppar båda kombattanterna upp på en stock, löven yr, och jag får, tycker jag, en verklig kanonbild.
9. Jag sitter i ett skogsgömsle i Ungern, temperaturen är över 30 grader. Jag har ett vattenhål framför mig. En ung duvhök kommer ner och börjar dricka och svalka sig i vattnet. Vi hade den i nästan en timme hos oss. Oj va häftigt.
10. Brunnsviken för några år sedan, kampen är i full gång om vem som ska få föra sina gener vidare. Jag har lyckats få oskärpa på den bakre skäggdoppingen så det blir en illusion om att den främre, som är i fokus, är på väg ut ur bilden. Gillar bilden skarpt.
11. Efter en tid av skådande vid en holk med tornfalkar, så kommer jag en morgon dit, då har några av ungarna precis lämnat holken. De sitter på marken och i de låga buskarna i området. Verkar som de söker trygghet hos varandra när världen blivit så stor. Magiskt.
12. Den kvicka Hermelinen tittar upp bland stenarna. Den är skygg men ändå väldigt nyfiken. Jag pratar lite med den och den tittar upp på mig hela tiden. En här en där. Får vara snabb med kameran. Ett fantastiskt möte som jag gläds mycket åt att få ha varit med om.
13. Här sitter jag vid ett skogsgömsle med ett vattenhål. Plötsligt dyker denna unga gröngöling upp och släcker sin törsta. Jag får denna bild med en perfekt spegelbild.
14. Jag sitter vid en liten skogssjö i norra Stockholm. Det har blivit många tidiga morgnar. Det lustiga är att storlommen verkar komma fram och hälsa på mig på morgonen och tittar på mig, för att sedan sakta simma vidare. Detta upprepas många morgnar. Kanske inbillning, med en fin känsla.
15. En morgon upplever jag något som jag inte vet om det är vanligt. Tre storlommar som dansar en bit framför mig. Dubbelmagiskt.
16. Jag sitter i ett gömsle i norra Finland. Plötsligt kommer en kungsörn ner från skogen till matplatsen som består av en hare. Och efter ett tag kommer maken ner och ställer sig framför den första. De står ett tag och verkar småprata lite, sedan flyger den ena bort till den andra åtelplatsen. Häftigt.
17. Bilden är från Båtsfjord i norra Norge. Helt plötsligt får jag en snökocka, som kommer flytande, alldeles bakom praktejdern. Oj vilken bild det blev…
Mina favoriter: Ettan för det vackra ljuset och känslan av ” det ursprungliga nordiska”, om nu nåt sånt finns. Tvåan är just en sån bild jag själv gärna vill ta, med den milda färgen och djupet i dimman – kanon .
Dina kommentarer till bilderna är fina att läsa, precis lagom mycket info.
Tack Angelica. Den bilden gillar jag också. Ett magiskt ögonblick. Ha det gott!
Börjar i den enkla delen – dina bilder är magiska, oavsett natur eller djur. Känslan, närvaron o det mäktiga i både det lilla och det stora.
Att välja går inte så det får bli en spretig reflektion – praktejdern för sina färger o du vet den som introducerade arten för mig. Alla dina örnar – för det mäktiga i just örnar. Spegelbilden med hackspetten även den är magisk, räven o hermelinen – så charmiga, kattdjuren – otrolig närvaro, min egen kärlek till Lunnefåglar gör ju att jag fastnar även för den.
Så det blir många bilder – så hatten av för en fantastisk fotograf
Tack för dina synpunkter. Känslan av närvaro är viktigt tycker jag också. Ha det gott!
Ja, vad säger man? Det får bli ”full pott på samtliga”.
Tack Christer!
Bild nr 1 tar andan ur mig, den andas vildmark, det lite diagonala trädet som nästan ramar in huvudmotivet. De vita växtdetaljerna i framkant lyser upp bilden på ett spännande och harmoniskt sätt. UTSÖKT…….
Tack Gunilla. Ja det var ett magiskt ögonblick jag aldrig glömmer. Första vilda vargen som jag hade förmånen att fota.
Jag fastnar lite extra för räven. Just det där när motivet och fotografen tycks betrakta varandra är något extra i en bild. Det skapar en närvaro och inte bara ett betraktande.
Men naturligtvis är alla bilder värda att begrund, – och den där första vargen känner jag igen.
Tack Åke. Ja räven gillar jag. Den stack fram bara så där.
Fantastiska bilder av en mycket duktig fotograf med ett härligt bildseende!!!
Det finns en skön känsla av att få vara med vid ett speciellt ögonblick i alla bilderna.
Det unika ögonblicket vid första vargmötet, gröngölingen som lutar sig fram, jaguaren där solen brinner i bakgrunden.
Den väl genomtänkta kompositionen där motivet befinner sig i sin rätta miljö och bakgrunden på ett naturligt vis får fram det utan att ta uppmärksamheten från motivet. Som praktejdern i iskallt vatten i Arktisk miljö, kungsörnarna och räven i vinterlandskap.
Ljuset är också väldigt bra i alla bilderna – allt sammantaget så väl hanterat på ett subtilt sätt att det bara är en ren njutning att få se bilderna – stort tack Arne!!!
Tack Thomas. Jag har dig att tacka för många av bilderna. Dina resor har varit i världsklass.
Arne, alla bilder är fantastiska i sin form och färg, dessutom med vitt skilda motiv. Dock har jag sorterat ut några absoluta favoriter som mitt bildseende verkligen faller för. Bilderna 1,4,5,7 och 13 är de som faller mig mest i smaken. Rödräven är den bästa bilden, en fantastisk inramning med snö och grenar samt en blick hos räven riktad rakt mot kameran i rätt ögonblick.
Tack Lars. Ja rödräven är också en av mina favoriter.
Hej Arne!
Samtliga bilder är väldigt speciella men den som fick mig att le spontant med glädje är bilden på lunnefåglar som ser ut att bilda en pyramid. Delvis är den en helt underbar bild, delvis påminner den om fantastiska möten med lunnefåglar på ön Staffa i Skottland.
Tack Graham. Ja det var ett magiskt ögonblick. Bilden är väl inte tekniskt perfekt, men motivet blev ju riktigt bra.
Bästa Arne!
Vi är ju inte bekanta mer än såhär via internet men jag tar med din uppmaning tillfället i akt att vädra några funderingar kring just naturfotografi. Själv tillhör jag ju också dem som ägnar saken mycket tid och möda. Och en hel del pengar. Du tar naturligtvis fantastiska bilder Arne. Väl i klass med de allra främsta. Några av bilderna tycker jag själv bättre om. Andra påminner så mkt om andras bilder att de inte berör mig i samma utsträckning. Alltsammans ser helt klanderfritt ut då det kommer till teknik, ljus o komposition. Och du har varit både här o där. Själv har jag väl gjort eller försökt göra något liknande men efterhand börjat tvivla på vad det är jag gör. Och jag är nu nyfiken på hur du tänker i sammanhanget. Något som i grunden inte alls hänger samman med dina vackra bilder men utgör en bakgrund till mina egna tvivel. Tekniken exploderar o idag kan vi få knivskarpa bilder på småfåglar i flykt, vi kan rigga automatiska kameror eller stoppa in en gopro i inälvorna av en fisk för att plåta havsörnens innanmäte. I stort sett. Och åtskilliga fototävlingar har vunnits med den typen fotograferande. Och så har vi alla fasta gömslen. Jag har i alla fall tidigare själv utnyttjat sådana med stort nöje och en hel del bilder som jag aldrig annars hade fått. Fantastiska möjlighet förstås. Men i det långa loppet tycker jag mig översvämmas av dessa ofta likartade exponeringar i det ständigt pågående flödet. Där upplevelsen från mitt möte med en vacker fågel eller varg försvinner bland alla andras. Kanske samma blåkråka eller järv har fotograferats av så många andra med nästan identiska utsnitt. Men upplevelsen är svår att förmedla. Alldeles självklart fantastiska blir inte dessa bilder hur väl de än är komponerade. Inte för mig i alla fall.
För mig blir det också komplicerat då det kommer till klimatkrisen. Vem är jag som tar mig rätten att flyga till Costa Rica för att plåta ? Jag vet så väl att man från lokala naturvårdare runt om hävdar att naturturismen är en förutsättning för naturskydd men påstår ändå att frågan är mer komplicerad än så. Det är orimligt på lång sikt att Ugandas träskonäbbar överlever blott o bart för att vi flyger dit för att fotografera dem.
I fråga om naturfotografi finns det, i mina ögon, åtskilliga diken vi kan köra ned i på vägen mot kanske ett mer levande uttryck. Som sagt ett där tekniken tar över upplevelsen vi vill förmedla. Ett annat då samma bild återkommer från hyrgömslen. Ett tredje kanske där motljus och hötorg bränner alla broar liksom ett där mer eller mindre ”pornografiska” porträtt gör att hela berättelsen försvinner. Ja. Det finns säkert fler diken. Men jag tror att du, liksom jag själv, tänkt och känt en del kring frågan så jag är uppriktigt nyfiken på vad du själv säger. Jag vet ju att du är aktiv i biofoto. En sammanslutning som jag har ett väldigt gott intryck av. Och där jag tror att samtal som detta kan äga rum.
Hej Torsten
Kul att du ville svara. Mycket av det du skriver om är tankar som jag hela tiden funderar kring. Att vi reser långa sträckor för att ta bilder som många redan fotograferat börjar också jag bli mer och mer tveksam till.
Jag trivs bäst när jag sitter helt ensam en tidig morgon vid den lilla lomsjön och ser lommarna sakta glida fram samtidigt som solen börjar nå ner till den lilla skogstjärnen. Jag häller upp lite kaffe och studerar fåglarnas beteende och tycker jag för varje morgon lär mig något nytt.
Eller när jag en tidig morgon ute vid sjöängen följer en liten hermelin i sina bestyr. Den tittar nyfiket upp på mig samtidigt som jag småpratar med den. Sticker upp än här än där. Då trivs jag.
Eller när jag följer ett tornfalkspar som matar sina 5 ungar. Först vid holklådan sedan allt högre upp i träden. Tänk när det sitter 5 ungar och skriker när föräldrarna kommer med något gott i näbben. Då känner jag att jag är en del i något större.
Läs gärna mina blogginlägg från dessa upplevelser.
Dessa stunder värderar jag mycket högre rent fotografiskt än de bilder jag tar från kända gömslen.
Så jag tror att jag snart är färdig med kända gömsleplatser även om det är jäkligt spännande ibland. När det helt plötsligt står en björn på flera hundra kilo framför en, eller en vild varg.
Sen är ju gemenskapen med andra likasinnade också kul.
Ja nu vet du lite hur jag tänker och tack än en gång för att du tog dig tid.
Mvh Arne
Briljant teknik, djuren i fokus i sin naturliga miljö, och tydlig närvaro.
Underbara bilder.
Tack Anders. Det värmer!
Samtliga bilder är verkligen fina. För min egen del är det upplevelsen förknippat med fototillfället som gör att en bild kan vara magisk för mig men kanske ganska allmän för andra betraktare. Men, ibland kan man inse det magiska tillfället en annan fotograf har upplevt när bilden tagits. Nummer 5 är magisk, med solens glöd i bakgrunden, ett ögonblick som jag själv hade velat uppleva! Räven i vinterlandskap är som ett julkort av Jenny Nyström, den ger glädje och värme! Duvhöken i Ungern tycker jag om med ljuset, bakgrundsfärgerna och där man fångas av duvhökens öga och fina fjäderdräkt! Bilden med de två tornfalkarna är också en som jag stannar upp vid när jag bläddrar bland dina bilder. Du har skrivit ”trygghet” vilket är den känsla som jag också får. Bakgrunden är perfekt och ger en fin värme till bilden. Sedan måste jag även ta upp den drickande gröngölingen med den underbara speglingen, en helt fantastisk bild!
Tack Bosse!
Ja när vi kom inglidande med båten mot jaguarparet var dubbelmagiskt. Och sedan att hanen stannade kvar medan solen gick ned bakom var riktigt fantastiskt.
Hej Arne.
Så fina bilder. Jag håller med om superlativerna du fått.
Kameran är ju ett fantastiskt redskap för att få oss att minnas de speciella ögonblicken i livet. Det gäller naturligtvis inte enbart naturfotografiska upplevelser utan även t.ex. upplevelser fångade under semestrar eller bilder på ett barns första steg i livet.
Men ändå är mötena i naturen med kameran något extra då man fångat just den speciella upplevelsen som man varit ute efter (eller ibland inte varit ute efter). Din fina bild på vargen är typexemplet på ett ögonblick som man med kamerans hjälp kan fånga och blir till inte enbart ett personligt minne för livet utan också en njutbar bild även för andra. Till skillnad från dina andra bilder är den inte helt skarp men i detta fall gör det inget då kompositionen är fantastisk (vilket beskärningen bidragit till). Bokehen på andra bilder (jaguaren) och inramningar, t.ex. snön runt räven, är väldigt viktiga inslag för att höja upplevelsen av bilderna.
Andra kommentatorer har ju lyft frågan om fotoresornas klimatpåverkan. Det är naturligtvis något som vi måste beakta och det finns ju så mycket att fotografera på hemmaplan. Att flyga till Afrika för att fotografera vilda djur där arrangören i förväg har arrangerat fotografiska situationer tilltalar inte mig personligen. Jag hörde talas om hur någon hade tagit nattbilder av djur som drack vatten i en flod och där arrangören hade lyst upp dem med strålkastare vid flodkanten.
Själv blir jag mer imponerad av fina bilder på vår inhemska fauna och flora som t.ex. din bild på storlommen eller gröngölingen.
Tack Per för din fina kommentar. Håller med dig att de fina stunderna är i mina hemtrakter. Men det kan också vara trevligt att resa med fotokompisar och helt gå upp i fotograferandet. Men man får naturligtvis tänka på klimatpåverkan och annat.