För åttonde gången har jag besökt den finska vildmarken för att träffa varg, björn och järv. Och här hos Lassi blir man aldrig besviken. Det finns gott om djur i skogarna som gränsar till Ryssland. 

Vi sitter bara någon kilometer från finsk-ryska gränsen i det så kallade ingenmanslandet. Här får normalt inga människor utan tillstånd röra sig. Men vi har tillstånd att sitta här och betrakta naturens rikedom.

Denna gång sitter jag i gömsle vid tre platser, ett som vi kallar Paradise, en stor öppen myr med vida utsikt. Sedan Forest, ett skogsgömsle med en otroligt vacker skog, verkar aldrig ha varit någon avverkning här. Träden har fallit av ålder. Det sista kallas Lake, en liten skogssjö med en magiskt vacker miljö.

Jag börjar vid Paradise. Det dröjer inte länge förrän de första djuren dyker upp. Man åtlar ett 50-tal meter framför våra gömslen. Annars vore det nog omöjligt att få se så många djur.

Det börjar med en järv som ivrigt letar sig fram till något ätbart, inte långt efter dyker första björnen upp. Nu är det ett vackert kvällsljus med varma färger.

Vi vet sedan tidigare att vargparet i reviret har fått 6 valpar, så vi väntar förväntansfullt på att få se dem. Har vi tur så kan det vara en sådan dag där de är ute med valparna. De är de inte varje dag.

Som genom ett trollslag längst bort mot skogskanten dyker de upp, först den gråa alfahonan tätt följd av den ljusa alfahanen, vi tittar intensivt i våra kikare. Jo där kommer de, valparna, hoppande och skuttande på ungars vis. Fantastiskt att få vara med om detta.

Jag tänker lite på björnjakten som inleds i Sverige, där över 600 björnar ska skjutas. Många framlurade med åtel som vi använder för att fotografera dessa fantastiska djur. Och en livlig debatt bland våra politiker där viljan finns att utrota samtliga rovdjur, varg, björn, lodjur och järv. De tycker inte de passar in i den svenska naturen. Där ska bara finnas klövvilt som ska kunna jagas av fritidsjägare som vilken fritidssysselsättning som helst. Man säger naturligtvis inte så rakt ut, men föreslår man en så stor avskjutning och att det exempelvis bara ska finnas 170 vargar, då är det samma sak som utrotning. Dessutom vet vi att vargen tjuvjagas hårt med jägarförbundets goda minne. Många politiker springer runt och leker jägare för att fiska röster. Jag är inte mot jakt, kommer själv från en jägarsläkt, men jakten har helt spårat ur och bedrivs av människor som absolut inte borde sätta sin fot i våra skogar. Och jägarförbundet som bedriver poängjakt på våra vilda djur. Och landets Länsstyrelser som består av ett gäng mutkolvar som gör sig populära på rovdjurens bekostnad beviljar avlivning av rovdjur i något matematiskt skådespel. Fy faan.

Tillbaka till den finska vildmarken. Vid den lilla skogssjön svalkar sig många djur i sommarvärmen, både björn och järv passade på att ta sig ett dopp. Förra året såg vi till och med simmande varg.

Jag lägger ut några bilder från årets resa. Totalt såg jag varg, björn, järv, ekorre, havsörn, havstrut, silltrut, duvhök, sparvhök, brun glada, skata, kråka, korp, hackspett, bofink, hussvala, storlom, trana, gäss. Vid huset massor av sorgmantelfjärillar. Jag har säkert glömt någon art.

Vargen står väl dold bakom vegetationen och iakttar noggrant omgivningen innan den går fram. 

Vargen tittar fram och kollar att kusten är klar.

Alfahanen, en otroligt vacker varg.

Alfahonan, en ståtlig gråvarg.

Tre av de sex valparna i reviret.

Fantastiskt vacker skog.

Här hjälper jag till med åtlingen i skogen. (Foto Anders Molin)

Ekorren tittar fram.

En ganska ljus brunbjörn kommer fram till åteln.

Det är varmt och flera av björnarna väljer att ta ett dopp.

Skönt att sträcka på sig ibland.

Björnen, ett av våra finaste rovdjur, jagas nu för fullt av ivriga jägare. Som längtar efter sin trofé. En liten människa.

Järven har jag inte sett i vattnet under tidigare år. Men nu så…

En vacker järv.

Järven är en bra klättrare.

Här sitter jag med en björn bara någon meter från gömslet. Då höjdes pulsen kan jag lova. (Foto: Erik Hillerdal)

En stor björn skakar av sig efter ett dopp.