I år är det ovanligt många doppingar i vår vik. Säkert 4-5 par. Just utanför bryggan häckar ett par. De har 4 ungar som hela tiden simmar runt honan och ibland hoppar upp på ryggen.
Hanen, som är en otroligt skicklig fiskare levererar hela tiden färsk fisk till ungarna. Som äter med god aptit. Får de bara vara ifred så kommer de att växa upp till vuxna doppingar som följer sina föräldrar ner mot kontinenten i höst. Och förhoppningsvis är tillbaka nästa vår.

Det verkar vara gott om fisk i vår vik, finns till både doppingar, skarv, fisktärna, gråtrut och skrattmåsen.

Men skrattmåsen och fisktärnan fiskar inte så mycket själv utan de punktmarkerar doppingarna och försöker ta deras fångst. Det händer att de själva gör ett dyk ner i vattnet för att fånga en fisk, men de verkar som de tycker att det är en mer framgångsrik strategi att stjäla från doppingarna.

Vid honan och ungarna som håller sig tryggt vid vasskanten gör de anfall så fort hanen kommer med sin fångst. Då fräser och skriker doppingparet åt måsar och tärnor.

Det verkar som de lär sig hur de ska komma undan attackerna, när hanen närmar sig honan doppar han ner näbben med fisken så den är under vattnet. Ibland händer det att en mötande unge dyker ner och tar fisken ur hanens näbb. Smart.

Man hör hela tiden skäggdoppingens säregna läte när den skriker antingen på någon mås eller tärna eller på en rival.

En tidig morgon vid 3-tiden är viken och vattnet utanför alldeles rosa, då har jag Getryggen för mig själv några timmar, det är bara jag och världen. Härligt. Jag går sedan upp och sätter mig på altanen och tar en fika medans det börjar att röra sig i stugorna runt om.

Tryggt att sitta på förälderns rygg.

Härlig plats mellan mamma och pappa.

Lillsyrran hjälper mamma att spana efter tjuvaktiga skrattmåsar och tärnor.

Skön plats.

Tre på ryggen och en bakom.

Full span.

Ge dig iväg, unnar du inte ungarna lite fisk.

Tärnan försöker nappa åt sig fisken, tydligen inte alltid en framgångsrik strategi.

En håller tärnan på avstånd medan den andra lugnt delar ut fisk till ungarna.

Bäst att ” fly än illa fäkta” som någon sa.

Den här bilden tog jag med för att det blev ett rätt roligt perspektiv med doppingarna och Hörningsholms slott i bakgrunden.

Doppingarna attackeras av en skrattmås.

Tidigt på morgonen färgas himlen och vattnet rosa. Inte Purple rain men väl purple light.

Sothönan glider sakta fram.

”Tärnan har fått ungar och dyker i vår vik” skaldar Evert Taube.

Doppingen punktmarkerad av en skrattmås.

Skärpan har hamnat på vingarna för en gång skull. Tycker det blev läckert.

 

I wikipedia kan man läsa:

Skäggdopping (Podiceps cristatus) är en vattenlevande fågel som tillhör familjen doppingar. Arten häckar över stora delar av Europa och Centralasien. Den häckar även lokalt i utspridda kolonier i Afrika, samt i Australien och på Nya Zeeland. Merparten är flyttfåglar, men de flesta är kortflyttande.

Den häckar ofta i kolonier, i stora vassrika sjöar och vegetationsrika havsvikar i bräckt vatten. Den övervintrar utmed kusten, i isfria större sjöar, dammar och floder. Namnet har skäggdoppingen fått på grund av det svarta och rödbruna fjäderkrås den adulta fågeln har på huvudet i sommardräkt. Den är en av de större arterna bland doppingarna. I övrigt är den långhalsad och slank med lång smal näbb.

Som alla doppingar är skäggdoppingen en god simmare, en snabb dykare och reagerar på fara genom att dyka, snarare än att flyga sin väg. Fötterna är placerade långt bak på kroppen, nära stjärten, vilket gör den klumpig på land. Den lever främst av småfisk som den fångar genom att dyka. Den sväljer även egna fjädrar, förmodligen för att skydda matsmältningssystemet. I början av häckningssäsongen genomför paret ett iögonfallande spel. Boet är oftast en flytande plattform av vass och andra vattenväxter. Den lägger i genomsnitt 3-5 ägg som båda föräldrarna ruvar och den lägger ofta två kullar per häckningssäsong.

Skäggdoppingen kategoriseras av IUCN som livskraftig.