Hösten närmar sig i norr

Att få uppleva Härjedalen i den inledande hösten är en lisa för själen. Speciellt med våra kära vänner Leif och Birgitta. Vi hade många fina dagar med vandringar och fint umgänge. Vi promenerade några kilometer på en fin stig norr ut mot Kärringsjön och vek av mot Väster Vattnans norra spets. Anders vår son hade rott dit i somras och sett bäver där. Så vi ville dit och titta. Vi såg ingen bäver men väl många spår efter den. Spännande.

En annan dag gick vi ner till Öster-Vingarna en otroligt vacker sjö. Sjöarna här ingår i Rogens vattensystem och ligger i Rogens naturreservat. Här såg vi stora familjer av Storskrak men också Storlom.

Leif visade sina färdigheter med flugfiske. Något jag inte provat förut. Vi fick ingen fisk denna gång men en kul erfarenhet.

Torsdag åker Leif och Birgitta hemåt. Tack för några fina dagar!

Eva och jag tog en liten tur till Väster Abborr-vikarna. Sjöarna här i området är snarlika med många små öar utslängda i sjöarna.

Markerna här uppe visade sig vara fulla med lingon och kråkbär. Kråkbär går också att använda tex med svart vinbär. Blir en god sylt eller marmelad.

Eva och jag paddlade lite på sjön och hann även med en liten roddtur.

Man slås av den färgprakt som börjar skönjas när marken blir alldeles röd av blåbärsriset. Björkarna börjar sakta skifta färg mot gult. Och mossarna börjar anta en djup orange färg. Samtidigt som tallarna är djupt gröna. Magiskt.

Kvällarna från utsikten från vår stuga är otroligt vackra helt makalösa. Det är svårt att finna ord. Himmelen och speglingarna i sjön med sina strån blir helt trolskt.

Sista dagen blev en långpromenad till Mossatjärnen. Ett litet tjärn där stillheten var total. Från tjärnen och ut till vägen mot Kärringsjön i obanad terräng. Tur att man har gps och en bra karta i mobilen. En runda på 13 km. Härligt trötta när vi kom hem.

Nu lämnar vi denna ensliga plats där man kan sitta och lyssna till tystnaden.