… ett crescendo för det längtande folket. Och i år tror jag det är mer sanning än tidigare. Längtan till värme, längtan till frihet, längtan till möten, längtan till livet.

För mig som naturfotograf är det kanske inte lika dramatiskt, jag trivs i alla årstider och i alla väder. Mina motiv kan vara lika spännande en regnig höstdag som en varm sommardag.

Men visst är våren något speciellt. Naturen vaknar ur sin törnrosasömn. Taljoxen sjunger sin välbekanta strof. Sjöängarna fylls på med fåglar, gäss, änder, vadare.

Ja nu kommer en verklig fantastisk tid. För att inte tala om skäggdoppingarna som börjar sin intensiva kärleksperiod. Jag sitter tidiga morgnar vid soluppgången och betraktar det skådespel som doppingarna bjuder på. Jag har ett ställe där jag får vara helt själv, bara jag och doppingarna. Några sothöns boar en bit bort. Ett storskrakspar simmar alldeles nedanför mina fötter. Jag sitter på en sten med stövlarna i vattnet, Svanparet kommer fram och hälsar, Vill nog ha lite bröd.

Solen går upp och börjar värma luften. Klockan har hunnit bli 8 och det är dags att vända hemåt för lite frukost.