↫ Tillbaka till bloggen

Österlen i våra hjärtan

Vi har tillbringa en vecka i Allevads Mölla hos våra vänner Göran och Christina Gustafsson. De hyr ut rum på sitt fantastiska ställe i hjärtat av Österlen.

För mig som naturfotograf är detta det mest optimala ställe att tillbringa en vecka på. Nu när skördetröskorna går varma kretsar det Glador i luften som om det vore kråkor. Man hör dem skrika hela tiden. Antagligen på grund av det överflöd av föda de möts av där traktorerna går fram.

Det ställe där vi bor är en gammal kvarn, ån som rinner runt rinner också under huset . Tomten är helt sagolik. Göran har flera gömslen på tomten för kungsfiskare, forsärla och en rad andra fåglar som använder forsarna till födosök och badplats. Andra gömslen kan åtlas för glada och vråkar.

Vi hyrde ett renoverat svinhus, helt modernt med egen trädgård.

Rovfågelgömsle.

Gömsle för kungsfågel och forsärla bl.a.

Allevads mölla ligger inte långt från Fyledalen, här kan man se både dovhjort, kronhjort, vildsvin, kungsörn för att nämna några av detta gigantiska biologiska mångfald. Ån är en del av Fyleån som rinner genom hela Fyledalen.

På kvällen när vi kom hade Göran riggat upp för att vi skulle fotografera fladdermöss. Enligt Göran finns 19 arter av fladdermus i Sverige. Just den här arten Vattenfladdermusen (Myotis daubentonii) jagar oftast över vatten, där den flyger fram och åter på låg höjd över vattenytan. Födan består av sländor och andra vatteninsekter, skalbaggar, flugor, fjärilar mm.

Vattenfladdermus (Myotis daubentonii).

Göran har satt upp stolpar i ån, med laserinstrument. Så när fladdermusen bryter laserstrålen utlöses två stycken blixtar. Vad jag gör är att jag öppnar kameran på bulb-läget ca 8 sekunder sedan stänger jag för att åter öppna i 8 sekunder. Detta pågår sedan hela kvällen. Det här går ju att köra på repetition i kameran, men det är så spännande att själv sitta och öppna och stänga slutaren och se fladdermusen i blixtskenet. Jag använder bländare 13 och iso 400.

Fladdermöss är ett av de äldsta djurslagen i världen och de är en ekologiskt viktig djurgrupp.

I Sverige finns alltså  19 arter, som tillsammans utgör 25 procent av våra däggdjursarter. De återfinns över hela landet, åtminstone upp till polcirkeln. Samtliga fladdermöss i Sverige lever på insekter.

Det är förbjudet att fånga, döda eller flytta fladdermöss och man får inte heller förstöra deras boplatser.

   

Jag har en gång tidigare fotograferat fladdermöss, det var i Costa Rica. det var Nektarfladdermöss, de lever på nektar istället för insekter. De har en lång tunga som de suger i sig nektaren från blommorna. Där var det lite enklare, jag hade en sändare på kameran och en mottagare på blixten en bit bort vid blommorna. Sedan lös vi med ficklampa så vi såg när fladdermusen kom. Tricket var att ställa skärpan och sedan trycka av när fladdermusen befann sig i skärpeområdet.

Nektarfladdermus i Costa Rica

Nectarfladdermus i Costa Rica

Idag har vi varit vid Eriksdal ett gammalt sandtag där man utvunnit  kvartsand för glastillverkning. Sanden bildades för över 200 miljoner år sedan. Brytningen har ägt rum från 30-talet fram till för några år sedan. En naturskön plats med massor av växter och fullt med fjärilar och andra insekter. Måste vara ett paradis för macro-fotografer.

Under perioder med varmare klimat växte här frodig vegetation som lagrats som kol i den vita kvartssanden vid Eriksdal. Senare har oroligheter i jordskorpan pressat ihop och veckat markytan så att såväl sandlager, som kol och lerskikt nu står lodrät upp i Fyleverkens sandtäkt….

Den vita kvartssanden användes vid glastillverkning och av kvartsmjölet framställde man även isolermaterial och t.o.m. naturläkemedel. Fyleverken lades ner 2010 och området återerövras nu efterhand av den vilda naturen.

Kungsfiskare är rödlistade. En helt makalöst vacker fågel. Stort utbredningsområde i olika världsdelar.

Varje morgon mellan 6-7 till 8-9 har jag fotograferat kungsfiskare, samt några eftermiddagar, så det har blivit ett antal bilder på den lilla juvelen. det var förresten minst tre stycken där jag satt. Dessutom lite andra arter som forsärla, flugsnappare, koltrast, bjärktrast, drillsnäppa bl.a. Fantastiskt spännande och roligt.

Största hindret för kungsfiskarens vidare utbredning i södra Sverige är bristen på lämpliga brinkar. Vid presumtiva lokaler kan nya häckplatser skapas genom att restaurera gamla brinkar eller genom att göra i ordning helt nya, konstgjorda brinkar. Kanalisering och ”uppsnyggning” av åar som är lämpliga häckningslokaler bör inte få förekomma. För att undvika onödig störning vid artens häckningslokaler och till förhindrande av stranderosion måste låga hastigheter krävas för båtar i åar med strandbrinkar. Stranderosion kan ibland undvikas genom att lägga ut vågbrytare ett par meter från själva strandbrinken. Rening av giftiga utsläpp i vattendragen samt åtgärder mot alltför kraftig eutrofiering (=grumling) av bäckar och åar genom t.ex. kväveläckage från jordbruket är nödvändigt. I allmänhet tål kungsfiskaren att båtar och flanörer i stora mängder passerar boplatsen (häckar bl.a. vid Göta kanal i Östergötland) – det viktiga är att folk inte stannar kvar vid boet någon längre tid, t.ex. tältar. Fiske utefter vissa välfrekventerade åsträckor med häckande kungsfiskare bör därför, efter behov, tillfälligt kunna förbjudas.

Göran är med i ett projekt för att iordningställa häckningsplatser för kungsfiskare i ån nedanför.

Brösarps backar är ett sagolikt ställe med ett oerhört mångfald. Man kan gå omkring och bara njuta. Kaniner rusar runt och ner i sina hålor. Vråkar och glador seglar över kullarna. Vi besökte de lite ovanligare norra backarna. Här är inte så mycket turister. På hemvägen åkte vi förbi södra parkeringen. Tjockt med bilar och husbilar. Massor med folk som sprang omkring och tog selfis på sig själva.

En naturlig golfbana kanske. Här hade man öppnat upp sandbunkrar för insekter. Det finns tydligen människor som har stått och slagit i bunkrarna???

Vi han med en dag i Ystad. Träffade Peter Elmqvist som numera är VD för stiftelsen Hjärtat, en liknande organisation som Myrorna i Stockholm. Peter hade mycket att berätta om sitt liv i Ystad. En riktigt trevlig liten stad. Mängder med korsvirkeshus. Vi tittade in på en bakgård. Ägaren berättade vänligt om husets historia. Det fanns delar från medeltid och fram till våra dagar. Spännande.

En reflektion jag gör här i Skåne är att på mitt landställe blir jag irriterad av vattenskotrar som ständigt snurrar omkring utanför oss och för ett jävla liv. Här åker traktorer och skördetröskor omkring ständigt, inte helt ljudlöst. Men det bekommer mig inte, tvärtom, för jag vet att det är hårt arbetande människor som varje dygn sliter för att landet ska ha livsmedel i diskarna hos de urbaniserade storstadsborna.

Fabriken, ett galleri i Bästekille en bit utanför Kivik har ofta mycket bra utställningar. Tidigare var jag och såg Jean Hermanssons fantastiska bilder av bl.a. järnverksarbetare och den klassiska bilden på byggnadsarbetaren och Olof Palme.

Nu var det Vivian Maier som tagit miljöbilder från USA på 50-talet. Mycket intressanta miljöer och fotografier.Hon arbetade som barnflicka en stor del av sitt liv samtidigt som hon fotograferade. Hon fotograferade ofta sig själv genom skyltfönster, speglar mm eller att hennes skugga var med i bilden. Hon dog utfattig 83 år gammal. Idag säljs hennes bilder på gallerier i New York för mellan 50.000-100.000 kr. Värd ett besök.

Fabriken Bästekille (Länken öppnas i en ny flik)

Vi han även med en dressintur från Tomelilla ner i Fyledalen. Fantastiskt roligt och förvånansvärt lättcyklat. Först nerför ner i Fyledalen sedan lite uppför s amma väg hem. Vi såg både ormvråk, glador och havsörn. Samt mängder av växter längst hela sträckan. Väl värt ett besök.

Idag var vi vid havet och badade. På Skånes sydkust. En liten naturstrand med få lokala människor. En bit härifrån var det stora bad där folk låg som sardiner. Inget för oss.

På hemvägen besökte vi Södra Kompaniet i Löderup. Ett gårdsrökeri med garanterat glada grisar. Vi köpte korvar, Stor stark och lammkorv. Garanterat inga tillsatser, bara kött och kryddor. Sen var jag tvungen att köpa några blodpuddingar. Tyvärr var isterbanden slut. Kan vi starkt rekommendera om du har vägarna förbi.

Södra Kompaniet (Länken öppnas i en ny flik)

På kvällen blev det några timmar hos kungsfiskarna. Har byggt upp ett ordentligt arkiv av kungsfiskare och fladdermöss denna vecka.

Tack Österlen och Göran och Christina för denna underbara vecka. En lisa för kropp och själ.

Tar mig nog en tur senare i år eller nästa år. Vore kul att se österlen på vintern.

På hemvägen hälsade vi på Lina och Erik. Trevligt att se sin egen bild i vännernas vardagsrum.

3 thoughts on “Österlen i våra hjärtan

  1. Trevligt inlägg Arne med varierande bilder. Inspirerande då jag själv åker till Österlen om några veckor.

  2. Ett fint reportage från Österlen. Många fina platser , har besökt en del men ser att det finns mer kvar att göra. Härliga bilder från Kungsfiskaren. Blir lite sugen på en tur.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

20 − 19 =