En vecka i Härjedalen är en lisa för själen. Jag åkte upp med min fru och min dotter Anna med sambo Mia och mina barnbarn Julia och Linda till Tännäs och gjorde många fina turer i den svenska fjällvärden. Både till fots och med kanot.
Hamrafjället.
Anderssjöåfallet.
Linda och Julia spannar över de stora vidderna.
Vad man förundras över är tystnaden. Visst finns det ljud, vinden som susar, fåglar som sjunger, glada barn som stojar. Men bortsett från detta är det helt tyst. Den bullermatta som man ständigt omges av i en stad saknas helt. För mig är det helt befriande, då känner jag att jag lever och är en del av något större, den omgivande naturen.
Kvällarna här uppe är helt magiska. Den sjö som helt omsluter oss vid vårt lilla ställe är mer än magisk. Med storlommens läte förflyttas man flera miljoner år i tiden. Detta läte som människor långt tillbaka i tiden lyssnat efter ger mig en total ro.
Blunda och lyssna på Storlommen
Det som är roligt med just vandring är att man hinner uppleva alla naturens små skönheter. Små växter som visar sig när man stannar till några minuter på sin vandring. Det är som en botanisk utbildning. De växter man inte känner till kan man lätt ställa frågor om på nätet, till någon sida (Vilken växt på FB) eller vänner, och få ett blixtsnabbt svar.
Lappnycklar (Dactylorhiza lapponica)
Lappnycklar (Dactylorhiza lapponica)
Ormrot (Polygonum viviparum)
Rotknölarna innehåller 24 procent kolhydrater och groddknopparna innehåller 17 procent kolhydrater. Dessa har en nötliknande smak och kan ätas färska men bör kokas i 15 minuter. Bladen är en källa till C-vitamin och kan ätas färska. Ormrot betraktas som en av de 14 viktigaste vildväxterna i en överlevnadssituation.
Övriga växter är:
Rallarros eller Mjölkört, Björk, Tall, Vass, Kaveldun, Tuschlav, Manlav, Skägglav, Hundkäx (OBS det finns två växter, Odört och Vildpersilja, som är dödliga och liknar Hundkäx så var noga med att det är rätt växt du fått tag i), Nypon, Ullig kardborre, Maskros Och Kärleksört
Här kan du läsa mer av överlevnadsväxter: Länken öppnas i en ny flik
Fjällsippa (Dryas octopetala)
Gullspira (Pedicularis oederi) Tänker på ”Barnen ifrån Frostmofjället”
Lappljung (Phyllodoce caerulea)
Vityxne (Pseudorchis albida) Tillhör familjen Orkidéer.
Vitpyrola (Pyrola rotundifolia)
Utblommade fjällsippor
Man kommer snabbt upp på fjällen så att man får en milsvid utsikt och en enorm himmel. Man blir med en gång en liten myra i det stora alltet. En berusande känsla. I och med detta vidöppna landskap upptäcker man nästan alltid rovfåglar som svävar högt i skyn eller ripor som flaxar till i vår närhet.
Vad jag funderar på är att man sällan ser några rovdjur. Är det så att de är mer eller mindre utrotade. Här har ju naturfolket sina boskap med färgglada plastbitar i öronen eller runt sina halsar. En köttprooduktion som försvaras med vapen i hand. Jag tycker inte det har så mycket med vildmark att göra. Jag ser mer djur i Stockholmstrakten än jag ser häromkring.
En vecka går snabbt men en fantastisk upplevelse och en stor kontrast till livet i en storstad. Men det kanske är den kontrasten som gör upplevelsen så total och omvälvande.
