De senaste veckorna har jag haft en del roliga fotoaktiviteter. Det började med Biofotos styrelsemöte i Karlstad. I samband med detta besökte vi Vänerns norra ände. En halvö ut i sjön. Där vi stod är det normalt vatten, så det var extremt lite vatten som gjorde att vi fick en del unika bilder.

Efter detta reste jag norrut till Los för att dokumentera ett jaktlag. Det som slog mig på resan upp är att det är så mycket skövlad skog i dessa områden. Inlandsisen har gjort att det i skogarna är ett stort antal stenblock. Dessa var nu helt rena från mossa och alla träd var borta. Naturen såg ut som ett månlandskap. Hur är det möjligt att dessa stora skogsägare (även staten) får göra så stora ingrepp. Skogar som är helt utplånade och kommer att ersättas av trädplantage. Vi chockas många gånger av att regnskogar skövlas och det planteras palmer. Men vad är skillnaden. När skogen inte längre har annat än ett ekonomiskt värde, kan det skövlas utan pardon. Tragiskt.

Själva älgjakten var spännande att vara med på. Detta jaktlag bestod av seriösa jägare som hade många regler för hur djuren skulle få jagas. Detta var långt ifrån varghat och poängjakt. Skönt att få den erfarenheten att det troligen är ett litet högljutt gäng som anger tonen. Medan de flesta jägare har en helt annan syn på viltet.

Gevären skulle skjutas in innan man gick ut till passen så att man var säker på att träffa och inte skadeskjuta djuren.
Alla träffades runt en lägereld i mörkret för att gå igenom dagens jakt och dela ut de pass där alla skulle sitta.Väl ute på passet, där vi satt från att det första ljuset kom till fram till 12 på dagen, rådde stillhet och tystnad. Varje jägare följde på sina mobiler via en app, all aktivitet i skogen, man såg hur hundarna rörde sig samt alla jägare på sina platser. Naturligtvis fick ingen lämna sina pass under själva jakten. Enbart hunden och hundföraren rörde sig i området som följdes noggrant av varje jägare på passen.

En del gånger fick vi sitta längre på grund av eftersök. Ingen skadeskjuten älg fick lämnas att lida i skogen. Under de dagar jag satt med sköts nästan hela kvoten 3 kor, 2 tjurar och 1 kalv. Då fanns det 1 tjur kvar att skjuta, vilket gjordes efter det att jag lämnat.
Efter dagens jakt hjälptes alla åt att ta hand om djuren och hänga upp dessa i slaktboden. Många jägare visade sig även vara skickliga på själva slakten och på att ta hand om köttet, Allt gick väldigt odramatiskt och seriöst till. Många av dessa jägare har många års erfarenhet av jakt, en del sedan tidiga tonåren då de följt med sina fäder och släktingar.

Inga tatuerade Rambotyper med moikanklippning här inte, som jag sett i vissa montrar på Vildmarksmässan i Stockholm. Det var riktigt roligt att lära känna dessa jägare och få lite inblick i en seriös jakt. Trevligt.

Gott om Tjäder och Orre. Men denna gång var det älgjakt, så fåglarna fick frid.

Efter ett litet hembesök åker Eva och jag iväg ner till Strömstad i Bohuslän. Jag gillar den västra kusten på hösten. Ren luft och fina solnedgångar. Här lite figurer på klipporna.

Vi tar en tur över till Koster, denna gång till Nordkoster som i princip är ett naturreservat hela ön. Här finns, tror jag, en helt unik natur med träd jag aldrig sett någon annan stans. Jag tror att många av dessa träd ser ut som de gör pga hamling. Alltså att öborna skurit av grenar och kvistar som foder till djuren under långliga tider. En kombination av detta och hårda vindar har format dem till dessa fantastiska skapelser.
Mycket klappersten som bildats under istiden ligger som stora fält på ön. Vi lämnar Koster styrkta i kropp och själ.

När vi kommer in till Strömstad är det stor uppståndelse i hamnen. En delfin simmar runt och hoppar strax utanför.

Nästa dag tar vi oss till Saltö, ett naturreservat med en helt annan typ av träd. Raka långsamtväxande furor som bildar en helt fantastisk skog. Saltö är porten till Kosterhavets Naturreservat, ett 1254 hektar stort område. Sveriges enda marina naturreservat.

Träden ändrar karaktär ju närmare klippstranden vi kommer. Här har stormar och hård vind tvingat träden att krypa lägre mot marken. Fascinerande.

Idag blir det en mellandag med en tur in till Strömstad och till Torskholmen för att handla Hummer och andra skaldjur. I kväll blir det skaldjursplatta. Mums. Vi hinner med en liten promenad ner till det lokala fiskeläget nere vid Kebal. Här brukar bergen lysa röda, men i år verkar mycket av växtligheten ha torkat upp.
Det verkar som många hus nu står tomma. De har blivit sommarstugor åt kapitalstarka norrmän. En tråkig utveckling tycker jag. Blir ingen levande byggd med vanliga människor. På sommaren lever dessa områden upp och blonda norrmän åker runt med snabba motorbåtar och med golfklubban i högsta hugg.