Klockan 5 på söndagskvällen hämtar Anders Molin mig i Täby. Vi skall besöka Knuthöjdsmossen.

”Knuthöjdsmossen är ett naturreservat som är beläget strax nordväst om Hällefors tätort i Västmanland. Naturreservatet är en stor mosse som innehåller ett antal tjärnar och gölar, som gör att mossen har ett rikt fågelliv. Knuthöjdsmossen är framför allt känd som häckningsplats för smålom, som gärna bygger sitt bo vid gölarna inom reservatet. Där finns det inte så mycket fisk, utan fåglarna måste flyga iväg och hämta föda åt sig själva och sina ungar från större sjöar. Mossen är också den andrikaste i Örebro län. Här finns bland annat gräsand, kricka och knipa. I reservatet finns också tofsvipa, skogssnäppa, enkelbeckasin och storspov.” (Wikipedia)

Vi såg förutom smålom även knipa, gräsand, vi hörde även en morkulla på natten.

Vi var framme vid halv 9. Snabbt på med långbyxor och skjorta. Vi lämnade bilen på parkeringen där det även finns en toalett. Vi följer de breda spångarna ut i mossen. I början är spångarna breda så att det går att köra rullstol ganska långt ut. Sedan tar de smalare gångarna vid.

Vi fick ganska omedelbart kontakt med ett antal smålom i ett par av gölarna. Fantastiskt skådespel. Jag tror att det var honan och ungar vi såg i vattnet. Hanarna svävade ovanför till honornas och ungarnas skrik så fort de passerade över. Ibland lyfte de för att ta ett varv och sedan komma tillbaka.

Det var inte alla gölar som passade för smålomen. De behöver en ganska lång startsträcka för att kunna lyfta sin tunga kropp.

När kvällsljuset övergick i mörker drog vi oss tillbaka till bilen. Drack lite kaffe och fällde bak stolarna för att få några timmars sömn. Moderna bilar är inte gjorda för den sortens aktiviteter, så det var ingen bekväm sovplats, men trots det somnade jag in ganska snart. Jag hoppas Anders också fick lite sömn.

Klockan ringde halv 3. Upp för en kopp kaffe och lite mackor. Sedan ut på spångarna.

Aktiviteten bland lomarna var i full gång. Utplacerade på sina gölar och landningar och starter mest hela tiden.

En underbar morgon, lite molnigt så färgerna blev fantastiska, lite mer ljus hade nog varit optimalt.

Vi fick en morgon med många fototillfällen, men framförallt en total tystnad förutom smålomens kommunikation mellan varandra. De kan säkert höras på flera kilometers håll, och hålla koll på sina positioner.

Vi bröt upp vid halv 9 och jag var hemma före 12. En effektiv fotorunda. Tack Anders för gott sällskap.