Veckan börjar som vanligt med strålande väder. De närmaste åren har det alltid varit bra väder i Strömstad denna sena vårmånad i maj/juni. Vi befinner oss på Capri, som denna lilla udde kallas, med ett litet naturreservat runt om.

Fantastiska solnedgångar vid klipporna är ett verkligt skådespel, med färgskiftningar från den ena minuten till den andra. Hela skalan från rosa över orange till djupt röda nyanser.

Vi tar en promenad upp på berget där vi har utsikt över denna del av havsområdet norr om Strömstad och söder om Dyneviken med Tjurholmen rakt ut och Norge på andra sidan. Denna söndag är båttrafiken i full gång, massor av småbåtar passerar nedanför oss. En kanotist korsar havet bort mot Norge.

Här kan vi sitta i timmar och bara njuta av stillheten och naturens storhet.

På vägen hem ser vi att den lilla skog alldeles bakom klipporna, där vi plockat svamp och strosat omkring är borta. Någon girig typ har skövlat denna lilla skog som var en stor tillgång för alla som bor och har sin sommarvistelse här. Skogen gränsar mot ett naturreservat som blivit stympat genom detta fruktansvärda ingrepp. Jag vet inte hur man ska komma åt dessa skövlingar som blir vanligare och vanligare. Det verkar inte spela någon roll om det är privat eller statlig skog. Allt skall skövlas. Jag får dagligen rapporter från vänner ute i landet som vittnar om en skogsskövling utan like. Skogarna försvinner och i stället blir det trädplanteringar utan skönhet och mångfald.

Idag söndag tar vi oss åter upp på klipporna. Denna gång har jag min drönare med mig. Roligt att kunna se hela området från luften. Drönaren rätt använd är en fantastisk möjlighet att få en överblick. Nu ser jag hela havslandskapet framför oss från ett helt annat perspektiv. Och bakom oss ser jag förödelsen, hur den lilla skogen är skövlad och täckt av ett täcke av sly. Och i kanterna har maskinerna bara vräkt kull gamla tallar och ekar som ligger som öppna sår i naturen. Hur faan är vissa människor funtade, kan man tycka. Jag gråter i mitt inre.

En cykeltur till Strömstad för inhandlande av färska räkor, varmt att cykla i brännande sol. Med ispåse runt räkorna kom de hem i bra skick. Räkfrossa på klipporna, mums.

 

Dagarna går fort när man har roligt. Idag var vi ute på Tjurholmen, en liten oas utanför Capri, där vi håller till. Roddbåt med snurra ut till ön. Eva och jag tog en långpromenad på ön, mycket klättring, Strandskata med ungar skriker oroligt när vi kommer för nära. Skärpiplärkan flyger omkring på ön. Och för första gången lyckas jag plåta en Gök som letat sig ut på ön. Fin bild på Göken även om det var lite långt avstånd.

Ikväll väntar en ny solnedgången, spännande.

Idag en cykeltur till Källviksbukten. Här fick vi stifta bekantskap med den invasiva arten Japanska jätteostron. En plåga för både människor och hundar som skär upp stora sår av deras sylvassa skal. Säkert en konkurrent till våra egna ostron som lever 200-300 meter längre ut, medan dessa gärna etablerar sig vid strandkanten.

Läs mer här.

http://www.nyaarter.n.nu/japanskt-jatteostron

Vi såg också en annan invasiv art nämligen minken, Kilade snabbt runt bland stenarna på stranden. En fiskare hade precis kommit in med en makrillfångst, så det luktade nog gott, tyckte minken.

Idag blev det en tur till Tjurpannan utanför Grebbestad. Ett fantastiskt ställe, naturreservat. Först fick jag en chock när vi kom dit hela skogen var borta. Men det visade sig att det var ett led i restaureringen av hed och hällmarkslandskapet som ursprungligen funnits runt området. Så nu gick får och betade området, så det tror jag blir riktigt bra.

Här finns ingen skyddande arkipelag så när det blåser och stormar då är det dramatiskt här ute. Växtligheten är vindpinad, enbuskarna kryper bara några centimeter över marken.

Men idag var det lugnt.

Strandvallmo, en ganska ovanlig art, finns nästan bara i Bohuslän, och är väldigt känslig. Naturligtvis fridlyst.

Till sist en liten reflektion över moderna digitalkamerors förmåga. Bilden nedan är tagen med en Nikon D850 och ett 70-200 objektiv. Sedan har jag delförstorat en del av bilden och jag tycker det är fantastiskt att kameran kan registrera så mycket detaljer i bilden.

En vecka går fort så nu bär det av hemmåt. Tack Bohuslän för denna gång!