Med 28 biofotingar (medlemmar i Biofoto) kom vi på lördagförmiddagen till Öja, populärt kallad Landsort.
På öns södra udde står Landsorts fyr, vilken är en av Sveriges äldsta bevarade fyrplatser. Den första fyren uppfördes på 1660-talet som ersättning för en äldre båk som tidigare stod på stället. Enligt annan uppgift blev den uppförd av en holländsk köpman Johan van der Hagen 1658. Fyren byggd av trä brann 1672 och en ny av sten uppfördes, vilken står kvar än idag. Fyren ägs av Sjöfartsverket.
Landsort är en fyr på ön Öja söder om Torö i Nynäshamns kommun och i Stockholms skärgård. Landsort förekommer även som namn på hela ön. Den är smal och långsträckt, cirka 700 meter bred och fem kilometer lång. Dess norra delar har täta skogsområden med buskmarker. I södra delen ligger Landsorts by. Hela ön med angränsande vattenområden är sedan 1985 ett naturreservat. Totalarean är 570 hektar varav land 173 hektar. Reservatsförvaltare är Skärgårdsstiftelsen och marken ägs av Statens fastighetsverk. Syftet med reservatet är ”att bevara den värdefulla naturmiljön på Öja. Den obebyggda delen av ön skall bibehållas och endast smärre anläggningar och anordningar för allmänhetens friluftsliv skall tillåtas”.
Under lördageftermiddagen spreds gruppen över ön, vissa ute på klipporna och fotade fantastiska vattenformationer, vissa drog sig norr ut för att upptäcka Rosenfinken som sas finnas vid norra änden av ön. Det finns alltid folk att fråga om fåglar på ön, då ön inrymmer en fågelmärkningsstation finns alltid ornotologer på plats som gärna berättar om fynd som gjorts på ön. Ett paradis för fågelskådare.
Jag och några till tog en promenad till norra änden och mötes av skiftande natur med urskog, vitsippeängar och kustlandskap. Väl framme hittade vi ganska snabbt två utfärgade Rosenfinkar som snurrade runt i en lund. Helt underbart.
Man tar sig till ön antingen med egen båt eller passbåt från Ankarudden. Vid Ankarudden finns gott om parkeringar så det går bra att komma med bil. Det går även en buss.
Kvällen ägnades åt mat förstås, vi åt en medhavd Chili Con Carne och hade det riktigt mysigt.
Efter maten höll Håkan Sundström, Toröfotografen ett föredrag och gav oss tips på ställen värt att besöka för fotografering. Håkan visade också många av sina underbara bilder han fotat under många år på Öja.
Ett uppskattat inslag.
Efter det var det ut och försöka omsätta det vi lärt oss i en helt underbar solnedgång. Många fina speglingar i vattensamlingar.
Sen några timmars sömn för att gå upp vid 03.30 och få uppleva en lika fantastisk soluppgång. En helt stilla morgon satt jag och Eva ute på klipporna och såg dagen födas. Ett fantastiskt skådespel som jag hoppas många har möjlighet att få uppleva. En säl simmar förbi och många sjöfåglar börjar röra på sig. En sak som slog mig var att det var relativt mycket Ejder, kan de ha repat sig och kommit tillbaka. Jag vet inte rikltigt.
Jag läser i DN att Skärgårdsstiftelsen har inventerat kustfåglar i skärgården sedan 1985. Årets kartläggning visar att ejdrarna blir allt färre.
Ejdern är det mest oroande i dag. Minskningen har pågått i tio års tid. Thiaminbrist har konstaterats både på ejdern och på andra arter, inte bara fåglar.
Rapporten Levande skärgårdsnatur visar också att minken ökar, trots en lyckad avskjutning. Sillgrissla och tordmulen ökar också sedan några år, liksom sälen. Men skarvarna har inte blivit fler.
Söndagen ägnades åt att ströva runt på ön, trots att vi var 28 deltagare såg man inte mycket av dem, de låg säkert i skrevor och fotograferade, många tog sig till andra intressanta platser på ön.
Som allt roligt har det ett slut så på eftermiddagen gick båten tillbaka till Ankarudden.
Tack alla deltagare för några fantastiska dagar i en lika fantastisk natur, bara en dryg timme från Stockholm City.
