I början av året styrde jag kosan, tillsammans med några fotokompisar, till Costa Rica som ligger mellan Nicaragua och Panama.

• Costa Rica är något mindre än Svealand. Högsta punkten 3500 m
• Stilla havet på ena sidan och Karibiska havet på den andra
• Befolkning 4,9 milj
• San José är huvudstad, 30 % av befolkningen bor här.
• 29% av Costa Ricas yta är Naturreservat. Största procentuella ytan i världen.
• 894 fågelarter har observerats i Costa Rica. Ca 550 permanenta och nästan 350 flyttfåglar från framförallt Nordamerika.

 

Efter en bussresa från San José upp till regnskogsområdet vid Nicaraguanska gränsen loggar vi in på ett fantastiskt ställe Laguna Lagarto Lodge där vi bor och utgår ifrån med våra utflykter.Fantastiska möjligheter till att fotografera en helt sagolik färgskala. Uppe vid regnskogsområdet var det för det mesta väldigt fuktigt och ett naturligt filtrerat ljus som gav underbara färger åt växter och fåglar. Runt själva Lodgen fanns möjlighet till egna turer ut i regnskogen, för att upptäcka både växter och djur. En fantastiskt fågelliv med regnskogen full av läten.

Vi fick också möjliget att fotografera sådant som normalt är svårt att själv träffa på genom våra fantastika guider, både egna och lokala.

Ett spännande möte var naturligtvis Kungsgamen, som är en riktigt stor fågel med färger som man bara trodde fanns i tecknade serier. Här såg vi även den Nordliga tofskarakaran. Tofskarakaror är ett släkte med fåglar i familjen falkar inom ordningen falkfåglar. Släktet omfattar tre arter, varav en är nyligen utdöd: Sydlig tofskarakara Nordlig tofskarakara Guadalupekarakara – utdöd. Vi hade förmånen att se en rad olika fågelarter såsom Rödbent nektarkrypare, Baltimoretrupial och olika arter av tukan, för att nämna några.

Vi gjorde även en resa på floden Boca San Carlos in i Nicaragua. Stränderna var kantade av fåglar, kajmaner, sköldpaddor och apor. Vi satt hela sälskapet i en lång smal båt. Med oss hade vi en enormt duktig lokal guide som inte lät något passera utan att visa oss.

Vi hade också förmånen att kunna fotografera både kolibrier och fladdermöss på nära håll.

I Costa Rica finns 10 arter av fladdermöss som nästan enbart lever av nektar och pollen från olika blommor. De har en lång spetsig tunga som kan nå långt in i smala blommor. Nektarfladdermössen är förstås viktiga pollinatörer av de träd och andra växter vars blommor är anpassade till att besökas av dem. På många sätt påminner de om kolibrierna i sitt levnadssätt och besöker också de foderautomater med sockervatten som sätts ut till kolibrierna.

Vid både kolibri- och fladdermusfotograferingen hade vi riggat upp blixtar som vi utlöste från en sändare på kameran. Här var det bäst att använda manuell focus och vara beredda när de dök upp.

Slutligen hade vi några fantastiska möten med både grodor och ormar. Jag var speciellt intresserad av grodorna då jag ägnat mycket tid till våra inhemska grodor och framförallt Lövgrodor. Nu fick jag möjlighet att fotografera deras släktingar i Costa Rica. Magnifikt.

Vi hittade den Rodögda bladgrodam, med också den mer sällsynta Guldsynade bladgrodan samt en en del andra arter.

Ögonfranshuggormen som finns i tre olika varianter, en gul, en grönbrun och en åt det rödare hållet, fick vi reda på efteråt att det var ett av Costa Ricas farligaste djur. Det fotograferades på nära håll med ett 105 macro.

Vi var några fotografer som stannade några extra dagar och tog oss upp på högre områden främst för att leta efter den underbart färggranna Praktquetzalen. Vi fick se den på två olika platser.

Quetzalen äter framförallt vildavacados, så det var bara att leta efter de träden. Quetzal var visade det sig inte helt lätt att fotografera. De flög omkring i väldigt tät vegetation ofta mörkt och skuggigt. Man fick vara tålmodig och vänta ut den, när några solstrålar träffade den vackra fjäderdräkten.